Mona Utsten är köksmästare på Skogsbackens förskola. Det är hon som är eldsjälen.
– Måltiden är den absolut viktigaste tiden på dagen. När barnen själva får vara med och laga den blir det roligare och lättare att både prova nya smaker, och att sitta ned och umgås kring maten, konstaterar hon. Skogsbackens matsal drivs som ett restaurangkök, med samma regler som i ett sådant. Inget spring eller trams. Här spelar barnen en aktiv del i matlagning, dukning och servering, varje dag, även de allra minsta. Men köket är också en plats att lära och upptäcka på. För ska man vara kock så måste man smaka på allt – annars kan man ju inte laga mat. Och när det kommer till själva matlagningen finns inga regler eller pekpinnar.

– Om vi ska knäcka ägg till exempel, visar jag barnen mitt sätt, sedan får de prova att knäcka ägg som de vill. Att de är med och deltar och upptäcker är det viktigaste, förklarar Mona.

Alltid grönsaker först
Varje måltid på Skogsbacken startar med 7–8 sorters grönsaker för att de ska bli en naturlig del av matupplevelsen. Och man äter bara grönt som är i säsong och diskuterar varför. För här är barnen inte bara minimästerkockar med egna kockrockar med sitt namn på. De är även ”Planetskötare”. 

– Det är viktigt att alla, även små barn, förstår att hur och vad vi äter har en avgörande inverkan på miljön. Att ge dom rollen som Planetskötare är ett sätt att förklara det, och för barnen att få en känsla av att de faktiskt kan påverka, säger Mona.

En Planetskötare hatar att slänga mat
I restaurangen på Skogsbacken är man noga med att aldrig tvinga barnen att äta, men om de vill slänga mat, diskuterar man tillsammans varför och om det finns några alter­nativ. Alla råvaror och resurser ut­nyttjas till max. Skalrester och rens kokas till fond, eller skickas hem med barn vars föräldrar har djur. Barnen älskar att källsortera och återanvända, och pysslar med mjölkkartonger och korkar och sådant de hittar i naturen, där man också spenderar mycket tid och letar efter och pratar om vad som är ätbart. Och barnen inspirerar även sina för­äldrar, både när det gäller miljötänk och matlagning. Föräldrarna kan även köpa med sig matlådor till jobbet när de kommer och lämnar på mornarna.

Mycket biff blir det
När Mona köper in råvaror fokuserar hon mycket på sådant som hon vet att barnen tycker om att både äta och laga. Från Scan tar hon hem mycket KRAV-nöt – grytbitar, bog och färs. Det sistnämnda är en favorit. Barnen älskar kålpudding, och trillar gärna köttbullar och klappar biffar, men de tycker mycket om att skära grönsaker och laga mustiga grytor också.

Om hon ska tipsa andra skolkök som vill satsa mer på maten, menar Mona att det viktigaste är att få alla med på tåget, både ledning och pedagoger.

– På många andra skolor är måltiden bara något som stör den pedagogiska verksamheten. Jag hade tur. På Skogsbacken hade ledningen redan bestämt sig för att göra maten till en integrerad del av verksamheten när jag kom och presenterade min idé, så det blev liksom kärlek direkt. Hade jag inte haft dem och pedagogerna med mig så hade jag aldrig lyckats.